(born in Salvador, Bahia on December 11, 1857; died in Rio de Janeiro on May 31, 1941) was a Brazilian history painter. He began his career as an artist in 1873 as a student of Victor Meirelles. In 1878 he won the first prize at the Brazilian Academy, which allowed him to travel to Paris, where he lived from 1879 to 1887 studying at the École des Beaux Arts. He was a pupil of Alexandre Cabanel and also worked with Paul-Jacques-Aime Baudry. He was a professor and later director of the Brazilian Academy, renamed School of Fine Arts ou Escola Nacional de Belas Artes at the fall of the Brazilian Empire. His students include Eliseu Visconti. He died forgotten and so poor his friends had to help the widow pay for his funeral. His paintings still hang at the National Museum Museu Nacional de Belas Artes in Rio de Janeiro.  Related Paintings of Rodolfo Amoedo :. | Portrait of a young man | Bust of Adelaide Amoedo, aged 20 | Retrato de Gonzaga Duque | Jesus Christ in Capernaum | Desdemona |
Related Artists:
Arthur Elsley
British FL.1890-1919
Callisto Piazza
(1500-1561) was an Italian painter. Callisto, a member of the Piazza family of painters, was born in Lodi, Lombardy. In 1523 he was working in Brescia. His first dated and signed work is from the following year, and shows a typical Brescian style. This style was then emerging, and included artists such as Romanino and Moretto. Piazza shows influences from contemporaries such as Dosso Dossi and Ludovico Mazzolino of the Ferrarese school, as well as Giovanni Agostino da Lodi. In 1526-1529 Piazza worked in Val Camonica, at Erbanno, Borno, Breno, Esine and Cividate Camuno. In 1529 he returned to his native Lodi where he formed a workshop with his brothers Cesare and Scipione (died 1552). In 1538, while in Crema, he married the noblewoman Francesca Confalonieri. Later Callisto moved to Milan, where he received numerous commissions, such as the decoration of the San Girolamo chapel in Santa Maria Presso San Celso (1542); the decoration of the refectory of the convent of Sant'Ambrogio (1545); the frescoes for the Saletta Negra in the Castello Sforzesco; and the decoration of the Simonetta chapel in San Maurizio al Monastero Maggiore (1555), largely executed with the assistance of his son Fulvio. He also worked in Lodi at the Incoronata (1454), Novara, at the Abbey of Chiaravalle and other areas of Lombardy.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.